Historik

Under hösten 1976, långt innan fenomenet mäns våld mot kvinnor hade fått en plats i samhällsdebatten och innan någon hade begripit hur utbrett problemet var, började en samling kvinnor diskutera möjligheten att starta ett kvinnohus i Stockholm. Året därpå fick man upp ögonen för fastigheten på Svartensgatan 3, som dåvarande ägaren, mormonkyrkan, lägligt nog ville sälja för att bygga nytt.

Under 1978 jobbade kvinnohusgruppen med att stärka opinionen för ett kvinnohus och samla in pengar till den framtida verksamheten. Den 17 december 1978 bildades föreningen Alla Kvinnors Hus. I maj 1979 fattade kommunfullmäktige beslut om att upplåta fastigheten på Svartensgatan, som då köpts ut av kommunen, till föreningen.

Alla Kvinnors Hus flyttade in i lokalerna i september samma år och under helgerna den hösten arbetade medlemmarna med att städa och renovera, samtidigt som man startade upp jourverksamheten och tog emot studiebesök.

På internationella kvinnodagen den 8 mars 1980 invigdes Alla Kvinnors Hus med en stor fest som var öppen för alla. På programmet fanns tal, dans- och sånguppträdanden i samlingssalen.

Jouren började ta emot samtal i oktober 1979 och var från början en telefonmottagning, som hade öppet en kväll i veckan. Jourkvinnorna deltog i en förberedande studiecirkel där man fick ta del av den litteratur som fanns om kvinnomisshandel och våldtäkt. Man förde diskussioner och bidrog med sina egna erfarenheter, i syfte att få mer kunskap och göra sig kvitt fördomar så att man på bästa sätt skulle kunna möta de hjälpsökande kvinnorna.

Med tiden utökades jourverksamheten till fler jourgrupper, till exempel en för juridisk rådgivning, och jouren höll öppet flera kvällar i veckan. I juni 1981 startade Alla Kvinnors Hus officiellt sin verksamhet med skyddat boende i gårdshuset, men i själva verket hade en kvinna bott med sina barn i huset ända sedan december 1980. Verksamheten ökar i omfattning och under 1982 är det ofta fullt i det skyddade boendet och jouren håller öppet alla kvällar i veckan från och med april det året.

Alla Kvinnors Hus är fortfarande en medlemsförening med ideellt arbetande kvinnor och vi finns kvar i samma fastighet, men sedan starten har mycket hänt under vår 30-åriga bana. År 1982 fick föreningen sin första anställda personal då man inrättade en tjänst som benämndes husmamma. Husmamman hade Muminmamman som förebild och skulle fungera som en blandning av husmor, kurator, vaktmästare och kontorist. Idag har föreningen tio anställda som ansvarar för volontärsamordning, det skyddade boendet, barnverksamheten, informationsverksamhet, vaktmästeri och ekonomi. 

Mäns våld mot kvinnor är idag ett förhållandevis väldebatterat problem som finns på den politiska dagordningen och bitvis får stor uppmärksamhet i media. Fortfarande är det dock just ett problem – ett samhällsproblem. Vårt 30-årsjubileum uppmärksammade vi under parollen ”Vi har funnits i 30 år – Måste vi finnas i 30 år till?” Svaret på frågan får framtiden utvisa. Under tiden fortsätter vi vår kamp för ett jämställt samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor och hyser en stark förhoppning om att kurvan för antalet våldsutsatta kvinnor en dag börjar peka nedåt.

Historisk källa: Vardagens hjältinnor av Cecilia Önfelt